Smygekonomen

Dagarna går långsamt men veckorna flyger förbi, så skulle jag vilja sammanfatta oktober. Det såg först ut som att det skulle bli en månad med hyfsat låga kostnader, men betalning av terminsavgift för skridskoskola, tågresa i julhelgen samt full uppsättning vinterkläder till junior gjorde att pengarna rasslade iväg mer än planerat. Kombinerat med att inkomsterna den här månaden var lägre än vanligt så hamnade sparkvoten på numera ”låga” 38%. September innehöll både vab, egen förkylning och föräldraledighet en vecka, all den frånvaron gjorde sig påmind i lönekuvertet nu. Frihetsgraden landade på 24% och snittet på 12 månader är nu 19,8%. Matkostnaderna landade på 2054 kr och restaurangmaten på 818 kr. Den sistnämnda blev relativt hög, det berodde till största del på att sista helgen spenderades på resande fot. Jag och syrran firade att mamma fyllt jämnt med att bjuda henne på en helg med spa i Berlin. Närmare 60000 steg på två dagar kändes i benen efteråt. Jag kämpar på med mi

En av mina lite mer avlägsna släktingar är i dödens väntrum. Cancerbeskedet kom som en blixt från klar himmel för några veckor sedan. Han som alltid varit frisk och jobbat i hela sitt liv blev plötsligt väldigt dålig och var tvungen att åka in på sjukhuset. Väl där konstaterades att det inte fanns mycket att göra för att bota, det handlar bara om att hitta sätt att förlänga det oundvikliga. Juristen fick komma till sjukhuset så att släktingen fick chans att skriva sitt testamente. Han är den siste i den släktgrenen, det varken finns barn eller syskon och föräldrarna har gått ur tiden. Det fick mig att tänka på vad jag tror om arv när mina föräldrar går bort. Nu tänker jag inte filosofera kring det faktum att jag hellre skulle ha kvar dem i livet utan mer vad jag tror kommer hända ekonomiskt. Av mamma kommer det finnas en månadslön på kontot och en 80% belånad lägenhet som jag och min syster ska dela på. Mamma har aldrig haft stora marginaler i sin ekonomi och inte prioriterat att s

Vad betyder då det? Jag har inte fått sparken, sagt upp mig eller tagit ledigt och det är ju inte heller någon officiell dag i almanackan som jag tänker på, som kanelbullens dag eller motsvarande. Nej, den här dagen firar jag en gång om året baserat på min ekonomi. Varje månad brukar jag följa upp hur stor del av mina utgifter som täcks av utdelningarna jag fått de senaste tolv månaderna. Den procenten räknar jag sedan om i dagar. Just nu ligger den kvoten på 18,7% och omräknat till årets dagar från slutet motsvarar det den 6:e oktober. Så jag skulle kunna leva precis som vanligt från idag ända fram till nyår utan inkomst och ändå kunna betala alla mina utgifter med de utdelningar som jag har fått. I mitt huvud omvandlar jag det till att jag teoretiskt sett inte skulle behöva jobba något mer i år. (Det är ju fortfarande rätt svårt då mitt jobb är på heltid och chefen med största sannolikhet inte skulle ge mig ledigt resten av året.) Därifrån kommer i alla fall namnet "arbet