Smygekonomen

Det bästa med våren och försommaren, förutom att dagarna blir längre, värmen kommer och det blir grönt och fint ute måste ändå vara de extra helgdagarna som ligger strösslade var och varannan vecka. Påsken firades till största delen utomhus i solskenet även om jag satt med jacka på mest hela dagen. Som vanligt var det knytkalas och vi var nitton stycken som satt kring borden. Alltid brukar det var någon person i ett sånt stort sällskap som jag inte tycker lika mycket om som de andra, men inte i det här fallet. Både mamma och pappa har kommit på besök under april. Mamma har fått hörapparat och pappa har problem med ischias. Det märks att tiden går och de blir lite, lite skröpligare för varje gång jag ser dem. Det blir ju inte så ofta när de bor så långt bort. Krasst räknat på att jag träffar dem fyra gånger per år och hur många år de har kvar tills att de nått medellivslängden ger en skrämmande låg siffra på antalet gånger jag har kvar att träffa dem i livet statistiskt sett. Är jag nö