Förväntan på arv

En av mina lite mer avlägsna släktingar är i dödens väntrum. Cancerbeskedet kom som en blixt från klar himmel för några veckor sedan. Han som alltid varit frisk och jobbat i hela sitt liv blev plötsligt väldigt dålig och var tvungen att åka in på sjukhuset. Väl där konstaterades att det inte fanns mycket att göra för att bota, det handlar bara om att hitta sätt att förlänga det oundvikliga.
Juristen fick komma till sjukhuset så att släktingen fick chans att skriva sitt testamente. Han är den siste i den släktgrenen, det varken finns barn eller syskon och föräldrarna har gått ur tiden.

Det fick mig att tänka på vad jag tror om arv när mina föräldrar går bort. Nu tänker jag inte filosofera kring det faktum att jag hellre skulle ha kvar dem i livet utan mer vad jag tror kommer hända ekonomiskt.
Av mamma kommer det finnas en månadslön på kontot och en 80% belånad lägenhet som jag och min syster ska dela på. Mamma har aldrig haft stora marginaler i sin ekonomi och inte prioriterat att spara, så där är jag tämligen säker på utfallet. Jag tror inte heller att hon kommer att skänka bort sina pengar till några andra än oss, så syrran och jag får kanske dela på hundratusen kronor när allt är klart.
Pappa är en svårare nöt, han har gift om sig med en dam som har två barn sedan ett tidigare förhållande. De har skrivit testamente som säger att om vi vill få ut arvet direkt efter vår förälder så får vi enbart arvslotten men om vi gör ett arvsavstående så får vi vara med och dela på allt när den andre går bort. Med tanke på hur pappas nya fru behandlar oss så har både syster och jag konstaterat att hon kommer se till att vi två får så lite arv som möjligt. Oavsett om vi väljer att ta vår laglott eller gör ett arvsavstående så kommer vi få minimalt med pengar. Hon kommer göra bouppteckningen själv och vi kommer inte kunna klaga på den. Gör vi ett arvsavstående kommer hon se till att pengarna levs upp och försvinner på alla möjliga sätt till hennes egna barn. Så syrran och jag är tämligen överens om att det inte kommer bli mycket pengar där heller även om pappa har en del i ett företag och att de har ett fint hus som de renoverat själva. Kanske att vi skulle få tvåhundratusen kronor var. Det gäller ju i fallet om pappa skulle dö först. Om det blir tvärtom kommer pappa vara otroligt rättvis mot hennes barn, men totalt sett kommer jag nog få betydligt mer pengar i det fallet, säg en sjuhundratusen kanske, men det är inget jag tror kommer hända.

I övrigt kommer jag inte få några arv från släkten, så totalen som jag ser framför mig landar på tvåhundrafemtiotusen kronor i arv. Jag kommer alltså inte få något jättearv som gör att hela den ekonomiska spelplanen förändras. För min del hoppas jag att jag inom ett antal år kommer att ha utdelningar från mina aktier på det beloppet varje år, så för min del kommer inte de där pengarna att spela så stor roll. Jag kommer inte att ha lust eller resurser till att röra upp himmel och jord över ett testamente eller en bouppteckning där jag känner mig förfördelad med några ynka hundratusen kronor, det ska inte få förstöra relationerna med människorna som fortfarande lever. Men jag kommer ju därmed inte heller lägga mig platt och acceptera vad som helst, jag kommer strida för den del som jag har rätt till enligt lag.

Någonstans handlar det ju till syvende och sist om att det inte är självklart att jag ska få pengar bara för att vi är släkt. Om mina föräldrar väljer att ge bort pengarna till någon annan så kan jag ju inte klaga på det, för det är inte mina pengar på något sätt. Så då det är lika bra att skaffa sig pengar själv istället för att vänta på ett arv som kanske inte kommer.

Förväntar ni er att få arv efter era släktingar eller räknar ni med att det inte kommer att bli några pengar alls?