Smygekonomen

För någon vecka sedan var det så äntligen dags att bli meddelad löneökningen retroaktivt från november 2020, lite tråkigt att det ska ta så lång tid att få till. För mig som vabbar eller är föräldraledig ibland sticker det lite i ögonen att man inte får en höjd ersättning från den dagen lönen börjar gälla utan från det datum då pappret undertecknas. Det är ju småpengar det handlar om så det är mer en principsak. Utfallet den här lönerevisionen blev 2,9% som ska gälla fram till april 2022, vilket var helt i linje som förväntat. Precis som jag skrev i förra inlägget från 2019 om min lön så ser jag lönerevisionen lite som en parentes, det är inte den som på sikt kommer göra så att jag får mer pengar i plånboken varje månad. Ska jag ha en högre lön behöver jag byta jobb eller kliva uppåt på karriärstegen, vilket inte lockar nu heller. Det jag fokuserar på är istället den "löneökning" som jag ger mig själv i form av ökat utrymme i min ekonomi från investeringar och amorteringar.

  Den här riktiga vårvärmen har inte kommit ännu, men solen står allt högre på himlen. Jag kan se skillnad på det från dag till dag den här tiden på året. Under vintermånaderna når solen aldrig in i min lägenhet, huset på andra sidan gatan är för högt. När så april kommer börjar det med en försiktig tunn strimma solljus längst upp på fönstren mitt på dagen och rätt snart kastar solen in sina strålar genom hela golvfönstret från tidig morgon till lagom efter fikat på eftermiddagen. De senaste två veckorna har varit lite av en pärs, sonen drog hem ett elakt virus från skolan (nej, det var inte covid-19, testat). Han blev riktigt dålig och hade hög feber och hostade hela nätterna igenom. Med grav sömnbrist flera nätter i rad var det inte konstigt sen att jag själv började känna mig dålig. Även jag testade mig för covid-19 och fick negativt svar. I nästan en vecka var vi riktigt sjuka båda två. Ingen höjdare att själv behöva fixa den utökade markservicen med extra dryck, mellanmål och lunc