Julklappsångest

Julen är förbi och hur mysigt det än är att träffa alla nära och kära så finns det ändå ett uns av bitter eftersmak kvar, alla julklappar. Väldigt kul att ge och fint att få, med måtta.

Min syster och jag hade långt i förväg uttryckligen bett om att det inte skulle vara så stora eller många julklappar i år, eftersom vi skulle åka tåg respektive flyg hem och var tvungna att försöka få ner allting i våra väskor.

För att ge en bild av eländet så tog jag en bild på årets julgran med endast en tredjedel av paketen på plats. Så ta först gånger tre, dra sedan bort tre paket för de vuxna så ska resten delas på två barn, fem och två år gamla. Vår uppmaning om måttfullhet hörsammades alltså inte det minsta. 

Jag har full förståelse för att far-och morföräldrar som inte träffar sina barnbarn så ofta kanske har ett uppdämt behov av att få visa sina ömhetsbetygelser. För mig hade det hellre varit i form av mer tid tillsammans än med onödiga leksaker. Det är knappt att barnen ens hinner titta på vad de fick för något i paketet de öppnar innan de kastar sig över pappret på nästa.

Väger mor- och farföräldrars önskan om att få se glittret i barnens ögon när de ser julklappshögen tyngre än föräldrarnas önskan om att det ska vara färre julklappar, men kanske bättre kvalitet istället? Kläder och andra nödvändiga saker som cykel och sportutrustning tar jag tacksamt emot, likaså leksaker som varit hett eftertraktade och stått på önskelistan i flera månader. Är jag otacksam som inte tycker det är roligt med alla dessa engångsgrejer, plastleksaker och radiostyrda bilar? Kräver jag för mycket om jag hellre vill ha en slant till barnens sparkonton än saker som ska förvaras någonstans och bara samlar damm eller går sönder?

Min syster och jag är väldigt lika i det avseendet att vi inte är så mycket för mycket prylar. Vi har gett varandras barn aktier i julklapp och födelsedagspresent och har som avsikt att fortsätta med det. Som symbolisk sak har det legat en chokladguldpeng i julklappen nu när vi träffats. Förhoppningsvis är det en gåva som blir bättre och bättre med åren.