Just do it!

Igår var jag iväg på dans för första gången på väldigt länge. Lite nervös som vanligt att jag skulle ha glömt bort hur man gör när jag promenerade in mot entrén men precis som att cykla så sitter dansen i muskelminnet. Så fort man börjar kommer det tillbaka, även om det kan kännas aningen ringrostigt de första tio minuterna.
Jag var länge i valet och kvalet mellan att åka eller att stanna hemma. Lugnt och skönt hemma i soffan framför dumburken iklädd mysbyxor eller att klä upp mig och ge mig ut i snön och kylan. Det visade ju sig bli en toppenkväll på dansgolvet, så jag är väldigt glad att jag gjorde den extra ansträngningen och faktiskt tog mig iväg.
Ibland är det nog bra att bara göra och inte känna efter så mycket innan, tänk vad mycket roliga grejer och trevliga människor som man hade missat i så fall!