Smygekonomen

Har ni varit med om den där känslan när man möter en person för första gången och på en gång får känslan "Jaha, är det här du är? Jag har väntat på dig."? Ingen hög puls, svettiga darrande händer eller svaga knän, bara lugn. Nu när jag är närmare fyrtio än trettio fick jag uppleva det för första gången i livet. Det kom som en total överraskning. Med olika bakgrund, på olika platser i livet och med väldigt olika personligheter, men ändå något som gjorde att vi båda två blev starkt berörda av varandra. Ett omedelbart och ömsesidigt förtroende. Vårt möte som var tänkt bara vara en timme professionellt jobb blev ytterligare två timmar prat med personliga förtroenden och massor av känslor och tårar. Jag kan inte beskriva det bättre än att vi såg förbi varandras fasader, vi gläntade på dörren till våra innersta väsen, visade upp både det fina och det fula. På den korta tiden förstod du mig nog mer än vad många jag umgås ofta med någonsin kommer att göra. Efteråt var jag t...

"Jag tycker du är så äkta." Jag såg nog ut som ett stort frågetecken när den spontana kommentaren kom från min kollega som jag jobbat ihop med sen flera år tillbaka. Vi två satt tillsammans och diskuterade inne i ett litet arbetsrum på jobbet. "Hur menar du då?" var det enda jag kom på att säga. Kollegan satt tyst en kort stund, sippade lite på kaffekoppen och funderade ett slag. "Ja, men jag menar liksom att du är äkta. Du gör dig inte till för att få fördelar eller för att klättra på karriärstegen som många andra här. Du snackar aldrig skit om andra och behandlar alla lika oavsett vilken position de har. Du har inga baktankar med det du gör utan du gör ditt bästa för att hjälpa i alla lägen. Det tycker jag är äkta." Det blev en ny liten paus. Jag var alldeles mållös. "Sen låtsas du inte heller hålla med om något bara för att alla andra tycker så, utan du gör din grej. Du skulle nog nästan aldrig göra något som går emot dina pr...

Jag är den typen av människa som gillar att bocka av saker på listor, det känns som jag har åstadkommit något när jag kan stryka eller fylla i raden, jag kan se att jag kommer framåt i mina ansträngningar och får en överblick av vad som är kvar att göra. Hundra tankar i huvudet samtidigt behöver tankas ur, struktureras upp och gärna skrivas ner på papper eller i telefonen så att de kan raderas från arbetsminnet. I kombination med att jag gillar att planera är det lätt att saker går överstyr när jag får inspiration, så jag får se till att begränsa mig så att jag bara har en lista framför mig åt gången.  Jag har alltså väldigt lätt att sätta upp mål. Mina utdelningsmål för i år har jag redan nått redan efter halva året, skönt att hålla vad jag lovade mig själv. Samtidigt lite tråkigt när det då inte finns något mål att sikta på resten av året. Jag skulle ju kunna sätta ett nytt, men då blir det ju ändå inte riktigt samma sak. Jag vill gärna vara på den säkra sidan och känna att...

Spenderarbyxorna har varit på rejält i juni. Det kommer sig av att sonens rum har renoverats; nya tapeter, nya garderober, målat lister, tak och vägg runt fönsterpartiet. Gardiner, matta och ett nytt överkast har inhandlats också. Allt som allt landade slutsumman på närmare 11 000 kr. Mycket pengar, garderoberna var med stor marginal det som var dyrast. Skillnaden i rummet blev enormt stor. Alla de närmare 30 borrhålen i väggen försvann liksom de stora fettfläckarna som vittnat om var tidigare ägare haft en säng stående. Nu finns det också mörkläggande gardiner som är flera gånger bättre än att hissa upp och ner de tre persiennerna varje dag och garderober som rymmer både kläder och leksaker. Själva tapetseringen tycker jag inte är så svår, hemligheten ligger som vanligt i att 80% av resultatet kommer från ett noggrant underarbete. Det här spenderarkalaset har naturligtvis satt sitt spår i sparkvoten som till slut hamnade på 27%. Matkostnaderna skenade iväg till hela 2 940 kr och...

I och med att jag idag fått pengarna för mina inlösenaktier i Boliden kan jag nu summera över 150 000 kr i totala utdelningar från mina aktier. Klivet från 100 kkr till 150 kkr gick mycket fortare än vad jag hade trott, i min planering hade jag noterat mars 2020. Så mycket roligare då när marginalen är på den positiva sidan och saker går fortare eller lättare än vad man trott. Jag får väl kanske erkänna även för mig själv att jag varit lite försiktig i mina antaganden om utdelningar och hur mycket jag har kunnat spara varje månad, men det är lite typiskt mig att ha både hängslen och livrem för att vara på den säkra sidan. Å andra sidan är jag ju ingenjör, så jag vill ju räkna rätt, det är ju ett underbetyg till min prognos när jag redan förra månaden nådde årets utdelningsmål som jag satt upp, positiv eller negativ differens mot målet spelar ju mindre roll då när avvikelsen är stor.

Det känns som den här månaden har varit riktigt lång, kanske för att jag haft så många olika saker för mig som jag inte brukar göra vanligtvis. En vecka tjänsteresa i Tyskland, röstmottagare i EU-valet och nu senaste helgen en extra dags ledighet och besök hos syster med familj i Danmark. Matkostnaderna den här månaden blev lite annorlunda jämfört med en normal månad eftersom det blev utelunch hela veckan i Tyskland . Förutom mat handlade jag inget alls på resan vilket jag känner mig mycket nöjd över. Traktamentet kommer troligtvis att överstiga utgiften för alla mina måltider den veckan, så resan blir ett ekonomiskt plus om man summerar den. En annan kostnadspost som sticker ut är resor och nöjen, vilket kommer sig av att resan till syster betalades i början på den här månaden, ett besök på Legoland samt att jag har bokat in och betalat en av mina kommande semesteraktiviteter. Efter mycket tjat har jag till slut fått min vab-ersättning från månadsskiftet jan/feb på drygt 3 000 kr,...

En rolig och utmanande tjänsteresa till Tyskland hela veckan och sen var det riktigt skönt att komma hem igår kväll. Sova i sin egen säng, äta vanlig frukost och ha möjlighet att laga mat i ett kök igen kändes som lyx.  På ett hotellrum ges ju inte speciellt mycket möjligheter för matlagning så det är lätt att restaurangkostnaderna skenar iväg om man av bekvämlighet bara äter ute. Jag pitchade min idé för min kollega redan förra veckan att gå till den lokala mataffären för att hitta middagsmat istället för att äta på restaurang hela veckan, vilket var hennes standardprocedur i vanliga fall. Med tanke på att det av olika anledningar inte fanns någon möjlighet att ta med sig lunch till stället vi skulle arbeta på så skulle det ju ätas på restaurang varje dag ändå. Min kollega låter vanligtvis pengarna rinna mellan fingrarna och "unnar" sig väldigt ofta saker, så till min förvåning tyckte hon att det var ett lysande förslag och föreslog dessutom att hon kunde ta med sig...