Finaste komplimangen

"Jag tycker du är så äkta."

Jag såg nog ut som ett stort frågetecken när den spontana kommentaren kom från min kollega som jag jobbat ihop med sen flera år tillbaka. Vi två satt tillsammans och diskuterade inne i ett litet arbetsrum på jobbet.

"Hur menar du då?" var det enda jag kom på att säga.

Kollegan satt tyst en kort stund, sippade lite på kaffekoppen och funderade ett slag.
"Ja, men jag menar liksom att du är äkta. Du gör dig inte till för att få fördelar eller för att klättra på karriärstegen som många andra här. Du snackar aldrig skit om andra och behandlar alla lika oavsett vilken position de har. Du har inga baktankar med det du gör utan du gör ditt bästa för att hjälpa i alla lägen. Det tycker jag är äkta."

Det blev en ny liten paus. Jag var alldeles mållös.

"Sen låtsas du inte heller hålla med om något bara för att alla andra tycker så, utan du gör din grej. Du skulle nog nästan aldrig göra något som går emot dina principer bara för att få status."

Orden började sjunka in i mitt medvetande och jag blev alldeles varm i hela kroppen.

"Jag tror du skiter högaktningsfullt i vad folk tycker och anser om vad du gör eftersom du oftast bara gör det som är viktigt för dig och det du gillar. Du är liksom hela tiden sann mot dig själv på något sätt. Det gillar jag med dig, du är nog den mest äkta människan som jag känner."

Jag kämpade febrilt för att svälja ner klumpen i halsen som hotade med ett vattenfall av tårar.

"Det är nog det finaste någon har sagt till mig någonsin, det är nog det finaste berömmet jag har fått i hela mitt liv!" fick jag ur mig till slut. "Säger du något mer nu börjar jag ju gråta."
"Äsch då! Det är ju bara så det är." svarade kollegan frankt och klappade mig kamratligt på axeln. "Jag ville bara att du skulle veta att jag tycker det."

Jag blev så rörd av det här samtalet att jag lite senare var tvungen att låsa in mig på damernas och gråta en skvätt innan jag kunde samla ihop mig tillräckligt för att fortsätta jobba.
Orden satte sig djupt i hjärtat och jag kommer säkert att ta fram dem många gånger, klappa på dem och sedan försiktigt stoppa tillbaka dem igen. Det gjorde verkligen min dag och är nog, precis som jag sa, den finaste komplimangen som jag någonsin fått och en av dem jag värdesätter allra mest.

Tänk vad mycket fint vi går runt och tänker om varandra som aldrig blir mer än tankar! Jag fick mig en ordentlig tankeställare. Jag är nog väldigt dålig på att visa och berätta för folk runtomkring hur mycket jag uppskattar dem, det måste bli bättring på det!

Har ni fått något komplimang som etsat sig fast i minnet och betyder lite extra?

Kommentarer

  1. Åh så fint! Förstår att du blev glad, även om det säkert var välförtjänt :-). Jag har INTE haft det så kul på mitt jobb idag *morr*, något jag skrev om i min blogg (www.ingenspargris.blogspot.com) nyss. Jag har nyligen hittat din blogg och gillar den skarpt! Jag kikar in ibland, och länkar gärna om det är okej för dig?

    Hälsningar Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de fina orden! Kul att du har hittat hit. Din blogg är ny för mig, så givetvis ska jag svänga förbi den. Länka gärna du :-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Månadsuppföljning september 2023

Krymper balansräkningen

Månadsuppföljning april 2023